Jag blev utfrågad om mitt jobb senast jag besökte mamma och pappa. Väldigt lite förvånad blev jag över det. Faktiskt inte något. Det var inte riktigt klokt hur mycket de fokuserar på mig och vad jag gör med mitt liv. Kanske är det för att jag är yngst i familjen. Hur som helst är det både enerverande och gulligt på samma gång. Det ska sägas.
Min backstory är denna: Jag flyttade direkt efter att jag slutat skolan. Det var jag och två vänner som gav oss av för att testa att leva i en annan stad. Kompisarna tog jobb på en byggfirma och jag började arbeta som hemstädning. Detta fick jag minsann höra av mina syskon och mina föräldrar. ”Du som aldrig har utfört hemstädning hemma. Hur ska det gå?” frågade dem och skrattade åt sin egen påhittighet. Som om jag inte hade tänkt samma sak angående min tidigare brist på kunskap om hemstädning.
Nu hade vi i alla fall samlats där efter 5 månader i hemstädningens tjänst. Jag anlände med tåget 18:30, pappa hämtade mig och sedan åkte vi hem. Jag slog mig ner i soffan mitt emellan mina föräldrar och mitt emot mina syskon. Sedan började utfrågningen.
”Hur går det med hemstädning nu då?” frågade min syster. En väldigt öppen fråga som hon kunde räkna ut vad jag skulle svara på. ”Jo, det går bra med hemstädningen. Hur går det med barnpassningen? Har ni 4-5 barn nu eller? ” frågade jag tillbaka som ett svar på att hon knappt jobbat någonting. Hon blev lite grinig och bad mig sedan ändå att utveckla svaret om min hemstädning. Det gjorde jag och lyckades få dem att hålla tyst under några minuter åtminstone.
Sedan var det mammas tur och till min absoluta icke-förvåning frågade hon om folk var snälla mot mig. Jag borrade ner ansiktet i händerna och svarade sedan: ”Ja, de är snälla mot mig, mamma. Jag trodde att ni skulle ha frågor om hemstädningen”. Mamma klappade mig på huvudet som om jag vore 8 år och frågade sedan var som var roligast.
- ”Roligast?”
- ”Ja, med hemstädning. Vad är.. Vad gör ni, liksom? Är det kul med hemstädning?”
Jag försökte besvara den oerhört luddiga frågan och tyckte själv att jag gjorde ett ganska bra jobb. Kanske höll hon med, för ingen motfråga ställdes, vilket förvånade mig. Sedan var det dags för mina äldre bröder att häckla mig, vilket också var något jag hade väntat mig. Som tur var så var jag förberedd att försvara både mig själv och jobbet inom hemstädning. De kom mig inte in på skinnet den gången och det kändes skönt.