Poppy gillade inte när man talade om hennes förflutna. Jag vet inte riktigt varför det var så. Jag hann aldrig få reda på det heller innan det var för sent. Det enda jag vet är att hon i allt väsentligt ville fokusera resterande delen av sitt liv på att leva i nuet. Det gjorde hon också. Det gjorde hon verkligen till fullo.
Till att börja med kan man kanske stanna lite vid hennes namn, Poppy. Vad var det egentligen för ett namn? Har ni någonsin hört om en människa som heter Poppy? Har ni förresten någonsin hört om ett djur som heter så heller? Jag tror att svaret hos er är likadant som hos mig: Nej, man har inte korsat väg med någon som heter Poppy förut.
Hon var lika unik som sitt namn. Ett riktigt yrväder trots att åren tagit ut sin rätt på hennes ben och hennes rygg. Hon orkade inte lika mycket längre, inte rent fysiskt i alla fall. Däremot var hon pigg som en lärka i skallen. Hon ville aldrig vila den. Hon ville spela kort, läsa böcker, dricka vin, prata om livet, prata om annat, prata i största allmänhet. Hon var en frisk fläkt som alltid var igång, vår älskade Poppy.
Jag minns en gång när jag skulle gå över till Poppy. Det var en vanlig dag, som vilken som helst, och jag tog med Besserwisser. Jag brukade säga att det var ett spel som borde falla henne i smaken alldeles utmärkt. Ja, eftersom att hon är en själv, menar jag. Jag knackade på dörren och det dröjde särskilt länge innan Poppy öppnade. Det doftade bokstavligt talat som ett konditori där inne. Det var inte klokt vad gott det doftade och jag kunde inte riktigt placera vad det var.
- ”Har du bakat?” frågade jag
- ”Ja, hela natten faktiskt! Jag kunde inte sova och jag hade massor av mjöl och socker att göra mig av med så jag tänkte att jag kunde se till att få det gjort.” svarade Poppy som om det hon gjort var helt normalt. Det var detta som gjorde henne speciell.
Jag klev in i hallen och fortsatte till köket där ett berg, bokstavligt talat ett berg, av sötsaker låg på det stora köksbordet. Det var kanelbullar, syltkakor, drömmar, bondkakor och massor av andra saker jag inte kunde identifiera. Poppy hade verkligen gått all-in på bakandet den där natten. Där fanns fika för ett halvår även om hon skulle dricka kaffe 4 gånger om dagen. Det gör hon visserligen så jag vet inte riktigt varför jag ifrågasätter det.
Nästa vecka ska jag skriva mer om Poppy. Mer hinns inte idag.