Åke hade inte alltid varit sådan som han var nu när han fyllt 65 och gått i pension. Eller, hade han det kanske? Det var svårt för honom att avgöra eftersom han alltid varit sig själv. Det enda han kunde göra var att höra vad andra sa om honom. Han hade dock en känsla av att de inte alltid talade 100% sanning, men så fick det väl vara nu.
Den senaste självreflektionen han hade gjort gällde den nya renoveringen som skedde i hans förening. Det handlade om att föreningen skulle låta genomföra ett ansiktslyft på fasaden. Detta var han väl medveten om men när renoveringen väl hade börjat såg han att han hade fått fasadputs på sin balkong. Det var inte bra, varken för honom, företaget eller föreningen.
- ”Vad fan är det här?” frågade han en av killarna som drack kaffe nere på innergården.
Killen tittade på Åkes utsträckta hand och sedan tillbaka upp i ögonen på honom och svarade: ”Fasadputs. Vi håller på och renoverar fasaden i ditt hus här så det är nog i sin ordning. Fasadputs kan hamna lite överallt”
Marianne hade sagt åt Åke att försöka lugna ner sig en smula i dessa situationer. Men det var för sent just här och nu.
- ”Ja, men fasadputsen ska väl inte komma på min balkong? Den ska väl i så fall hamna på marken när ni håller på och.. Ja, men när ni håller på och jobbar med fasadputs då får ni väl ha koll på var den hamnar, för guds skull”
”För guds skull” var ett uttryck som Åke använde när han ville ha sin vilja igenom men – i själva verket – visste att han inte hade något bra ”case”. Döm om hans förvåning så verkade fasad-killen, som var ca 25 år gammal, förstå detta. Han log lite subtilt och ställde sig upp och gjorde klart:
- ”Jag kan liksom inte bestämma var fasadputs tar vägen. Det har inget eget medvetande och vi försöker faktiskt i största mån undvika att skräpa ner. Jag antar att du bor i någon av de där lägenheterna” sa han och pekade just mot Åkes lägenhet. ”Då är det faktiskt inte så konstigt att du upptäckt fasadputs eftersom vi arbetar just utanför ditt köksfönster idag. Tyvärr, men så ligger det till”
Åke hade inte väntat sig ett sådant utmärkt svar på tal. Han fick svälja stoltheten och återvända till lägenheten med sin säregna grymtning. Han tänkte att det ju var jävligt typiskt. Både att han hade fått fasadputs på sin balkong men också att han nu hade gjort sig till åtlöje för alla grannar som åt frukost på balkongerna.
Skit också.