Tänk vad mycket som asfalten i Stockholm varit med om under åren. Det är en tanke som slog mig förra veckan och som jag sedan dess inte kunnat släppa. Den har hängt kvar i mig på ett sådant sätt att jag känner att det är ofrånkomligt för mig att skriva om den. Jag måste, och ni vet hur det är: Då gör jag också.
Så, asfalt i Stockholm har utstått mycket. Jag ska förklara vad jag menar så att jag inte förlorar er direkt. Ta Greta Thunbergs klimatengagemang som började utanför riksdagen för ett antal år sedan. Där var hon, till en början själv och blev sedan ackompanjerad av andra jämnåriga. Där var den, asfalten i Stockholm, under hennes fötter och på så vis bidragande till den gröna våg vi ser bland unga idag.
Vi kan ta oss vidare till andra saker asfalt i Stockholm fått vara med om. Tänk alla kända skor som gått på underlaget genom årtiondena och århundradena. Asfalt i Stockholm har burit upp alltifrån presidenter från världens alla hörn till Bellman och hans samtida människor. Är det inte fantastiskt?
Även om den specifika asfalten i Stockholm bytts ut både en och två gånger så finner jag det oerhört häftigt. Bellman har vandrat på de här gatorna. Det har även Mick Jagger, Obama och många, många fler.
Ja, nu vet jag i och för sig inte om det fanns asfalt i Stockholm på 1700-talet. Är det någon av er som har koll på det? När sjutton kom asfalten till Stockholm och till Sverige? Berätta gärna för mig om någon sitter inne på informationen.
Så, vad mer har asfalt i Stockholm varit med om? Tyvärr också tragiska händelser. Terrorbrott och mord, många av det senare. Asfalten har hjälpt Palmemördarens flykt i Stockolms mörka gränder en februarikväll för många år sedan. Det finns såklart mängder av fler händelser man skulle kunna peka på men jag har inte tid eller ork att fundera alltför ingående på det just nu.
Med det sagt vill jag i alla fall slå ett slag för asfalten i Stockholm. Jag vill uppmana alla att visa lite tacksamhet och empati för underlaget vi dagligen går på. Man kanske inte behöver bli lika fanatisk som jag själv angående detta – men det skadar inte att tillåta hjärnan att tänka utanför boxen ibland. Asfalt i Stockholm utgör ett perfekt exempel. Det är såna där tankar som kan ta sig in i min skalle och inte lämna den förrän jag skrivit om dem.
Ja, som jag nu gjort om asfalt i Stockholm. Tack för mig!